måndag 26 september 2011

Sex serierutor

 För ett tag sedan föreslog serie- och bildkollegan Johan Elebrink följande samarbete: vi ritar sex rutor var, som den andra sedan får foga samman till en fungerande serie. Vi får lägga till pratbubblor och skriva text på till exempel skyltar. Jag tyckte det var en skitbra idé, ett roligt experiment - så jag ritade dessa sex rutor:


 (Var vagt inspirerad av filmen Soylent Green, en dystopisk framtidsvision med en svettig Charlton Heston i huvudrollen).

Här är de sidor jag fått att jobba med. Älskar figurerna, och Johan har som vanligt använt raster och silhuetter på ett stilrent, mycket snyggt sätt. Och duschscenen! Ska bli väldigt roligt att lägga till dialog på de här rutorna.

fredag 23 september 2011

JAGET får en, typ positiv, recension!

Förra året blev vårt fanzin DETET recenserat i Bild & Bubbla. Recensent var Mikael Sol. Omdömet var ljummet. Tidpunkten var då - men nu är nu. I det det senaste numret av i B&B finns nämligen en liten spalt om JAGET, skriven av nye recensenten Stef Gaines. Och omdömet är... typ uppskattande! Läs gärna själva:


Dessutom har hon gjort en mycket väl vald bildsättning. Mitt emellan två andra recensioner, om vassa, samhällssatiriska fanzine - med serier som vill något, som har något viktigt att säga - ligger denna bild från JAGET:


WÖÖH! "JAGET - Det intelligenta seriefanzinet". Fantastisk bild av Calle Krantz.

Krantz, Rickard Fornstedt och jag har dessutom precis börjat planeringsarbetet till ÖVERJAGET. Det har varit hårda diskussioner. Men det går framåt. Avslutningen kommer bli grandios.

måndag 19 september 2011

Konferens-time!

Snart är det dags. Snart återförenas jag, Calle Krantz och Rickard Fornstedt i Stockholmsförorten Solna. Där kommer vi att sätta oss ned vid ett bord. Vi kommer att tala med varandra, lättsamt men med en underton av allvar. Ibland kommer vi anteckna vad vi säger. Vårt mål: att dra de första riktlinjerna för Överjaget, den avslutande delen i vår banbrytande Psykodynamiska Trilogi. De första stegen mot det definitiva avslutet. De sista penndragen i en sluten cirkel.

Därför kommer jag inte hinna blogga under några dagar.

Men det är ett pris man får betala.

Jag hoppas ni förstår.

Som avslutning på detta inlägg: gå in och tryck här. Och känn betydelsen av den psykodynamiska trions återförenande.

Seminarium. Baksida av projektplanering.

söndag 18 september 2011

Reflektion efter mangaläsning

Jag vill ofta skapa hyfsat komplexa karaktärer i mina serier. Vilket, tänker jag, innebär att man skildrar dem mer ingående. Jag låter figurer se minnesbilder och rabbla inre monologer, jag ritar close-ups på deras uppspärrade ögon och darrande händer. För att man ska förstå figuren. Man tror ofta att en figur blir mer intressant ju mer man berättar om den. Ju mer man belyser den.


 Därför är det bra att ibland råka läsa en seriebok som The Push Man and Other stories. Det är en utgivning av den japanske serieskaparen Toshihiro Tatsumis korta serier, tecknade 1969. Tatsumi kallas de japanska vuxenseriernas gudfader - och det är väldigt vuxet, han behandlar ofta tabubelagda ämnen. Ganska stillsamt berättade historier, men med mörka stråk som emellanåt övergår i kolsvart.


 Det intressanta är att Tatsumi aldrig försöker förklara eller förtydliga. Det förekommer sällan tankerutor, minnesbilder eller redovisande dialog. Han låter händelserna tala. Man förstår figurens situation - och därmed kan man förstå figuren själv. Dess känslor och drivkrafter ligger i undertexten och sjuder. Framförallt de manliga figurernas, eftersom Tatsumi ensidigt fokuserar på männen som huvudpersoner. Men jag imponeras av att det ser så jävla...enkelt ut. Hans figurer är nästan barnsligt simpelt tecknade - speciellt huvudpersonerna som oftast har vagt opersonliga drag, och vars ansiktsuttryck nästan alltid är outgrundligt deadpan-nollställda. Det är figurer som inte är någon speciell, och som möter omvärlden med en inbunden, anonym tystnad.



Trots detta är det spännande att läsa om dem. För det finns något, där under. Man fastnar i de korta berättelserna, bläddrar vidare för att läsa nästa.

Scott McCloud har ju skrivit om att man som serieläsare identifierar sig mer med enklare, ikoniska figurer och ansikten - vi ser oss själva i de smiley-simpla uttrycken. Medan vi distanserar oss mer från detaljrika figurer med tydliga individuella drag, eftersom de tydligt är en "annan person". Enkelheten kan ge en ökad inlevelse.

Det är bra att bli påmind om det. Att bra berättande ofta handlar om att ge läsaren uttrymme att fylla i själv. Det handlar inte om redovisning så mycket som en sorts dialog. Man intresserar sig för figurerna i The Push Man, just för att den sparsamma personteckningen bjuder in till egen tolkning.

(Bilder från http://www.atomicbooks.com, http://shaenon.livejournal.com och http://www.darkplant.hu)

torsdag 15 september 2011

Favorittecknaren

Folk brukar fråga om vem som är ens favorittecknare. Det är oftast omöjligt att svara på, förstås, lika omöjligt som att tvärsäkert nämna en "favoritregissör" eller "favoritförfattare". Det finns så många kandidater. Men om någon frågade, just precis nu, "Vem ritar snyggast?" så skulle jag svara: Nancy Pena. Satan vilka vackra bilder hon gör. Vilken elegant och snygg linjeföring. Och då har jag inte ens läst hela hennes album Katten och Kimonon som Kolik Förlag gett ut på svenska.

Bara sett hennes seriesidor i Utopi Magasin. Och kollat på hennes blogg.

Som finns här.

Den tycker jag ni borde kolla in, om ni inte redan gjort det.

tisdag 6 september 2011

Hey! Ny Wilmer-strip!


 Ja, det är väl lika bra att slänga upp en strip till. Den här utspelar sig alltså innan den jag publicerade för två inlägg sen - en sorts Wilmers Förkylning Begins.

 Jobbar annars på med min serie till den fabulösa 03:51-antologin - som jag ritar på A3-papper, för första gången sedan skoluppgiften Cardiac Arrest. Underbart att ha så stort utrymme.

 För övrigt har jag problem att lägga upp grejer från datorn hemma, vilket gör att jag måste vara i skolan för att blogga. Tänkte bara nämna det, som en ursäkt för den lite blygsamma uppdateringsfrekvensen.